Anna-Karin

Vi fortsätter att läsa bibeln tillsammans i gruppen VARDAGSRUM.

I tisdags läste vi från Psalm 138.

Att läsa bibeln tillsammans med andra inspirerar, utmanar och skapar längtan.

Önskar att fler skulle hitta till vår gemenskap.

För 150 år sedan bildades det en församling i Fristad. För 150 år sedan!
Församlingen finns kvar än idag och heter Fristads Missionskyrka.
Jag är en del av denna församling och år skall jag få vara med och fira!

Det är härligt att fira, ställa till fest, duka vacker och bjuda goda vänner!
Att ha förväntningar är också en av ingredienserna.

2016 skall vi fira, 2016 skall många få möjlighet att på olika sätt besöka gudstjänst och deltaga i festligheter.

Alla festligheter av en enda anledning – Jesus lever och vill möta dig och mig!

Det finns många namn på Gud och många religioner har bara en Gud.
Jag kan också vara inne på att det bara finns en Gud, men jag är också helt övertygad om att vi inte kan få kontakt med Gud utan att ha mött Jesus. Det är detta som julevangeliet berättar.

Jag påstår därmed att, för att nå Gud , så är mötet med Jesus ett måste. Jag kommer fortsätta driva denna tes och predika om hur händelsen i Betlehem förändrar en hel värld.

Joh 14:6 ”Jesus sade, Jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”

Julevangeliet berättar att Gud bli människa, för att vi skall ha möjlighet att förstå vem han är.

Titta på denna film så kanske det klarnar.

Det är helt kravlöst, vi kan bara ta emot !
Julens budskap handlar om att du och jag får ta emot Jesus i våra hjärtan.

Lampor och ljusslingor pryder våra trädgårdar, vissa har till och med gjort egna ljusinstallationer för att ”lysa upp tillvaron” något. Fint. Intressant fenomen.
Vad står ljuset för ? Det fysiska ljuset har naturligtvis en oerhörd påverkan på oss, men jag tänker också på ljuset som får lysa upp oss på insidan.

Uppmanar dig att stanna upp och ta tid för reflektion, reflektera över vad du fyller ditt inre med för ljus.

Jes 55: 6-11 ”Sök Herren medan han låter sig finnas”

Nu funderar jag på om det är fler än jag som vill läsa ett par böcker och sedan träffas och prata om dem ?

Det här är mina förslag

De här två böckerna pratar definitivt med varandra.

Magnus Malm skriver om den sekularisering som genomförts under de senaste 40 åren i vårt samhälle och hur detta smittat av sig till våra kyrkor, den berättar om hur kyrkorna städat ut den helige ande och tagit höjd på att ”vara som världen”.

Simon Ådahl berättar om sina levande möten med Gud. Han skriver om sin uppväxt, om sitt kändisskap och om sitt möte med Gud. Han beskriver sitt liv som att han varje dag och varje stund ”går med Gud” . Simon berättar om hur händelserikt och spännande hans liv är.

Båda böckerna är intressanta, de har olika ingångar, med de är definitivt riktade åt samma håll. De pekar båda på vikten av att hålla riktningen, att leva nära Gud och Guds ord.

Blir du provocerad ? Blir du nyfiken ?
Läs böckerna och fundera själv, kanske kan vi göra en läscirkel till våren, kanske kan vi tillsammans fundera kring dessa böcker.

…eller ge bort dem i julklapp, så kanske det är någon annan som vill vara med.

/Anna-Karin 🙂

Läser idag Sakarja 8. Rubriken i bibel 2000 är ”Räddning i den kommande tiden”
Det är ett fantastiskt kapitel som uppmanar oss att fatta mod och inte vara rädda.

Själv behöver jag all uppmuntran som går att få, när grundpelarna i våra samhällen svajar. Också inför den kommande domsöndagen känner jag vikten av att än mer förstå att det är helt avgörande att ta ställning och inte bara flyta med i ”main stream” – det finns ett hopp, det finns en räddning, men det finns också ett oerhört mörker som vi så tydligt ser runt omkring oss. Det finns ”två utgångar” som de kunniga brukar uttrycka det.

Gud letar efter våra hjärtan, han önskar en relation med oss som hela tiden får förnyas, Gud vill att vi skall hålla blicken på honom för att inte tappa fotfästet och komma ur kurs. Gud har lovat att finnas där, att leda oss och han har också uttryckt att ”störst av allt är kärleken”. Det är det här vi behöver predika utanför våra kyrkor idag.

Sakarja 8:23 landar alldeles speciellt i mitt hjärta idag.

23)Så säger Herren Sebaot: När den tiden kommer skall tio män av olika folk och språk gripa tag i mantelfliken på en judisk man och säga: ”Vi vill följa er, vi har hört att Gud finns hos er.”

Min längtan är att få berätta för människor att det finns hopp, att det finns räddning och jag ber om vishet, kraft och mod för att få sprida evangelium.

Med önskan om en välsignad dag

/Anna-Karin

PS. i söndags på stationen i Herrljunga fick jag vittna för två damer i samband med att vi väntade på tåget till Stockholm. Jag frågade dem vad de tyckte om uttrycket ‪#‎prayforparis‬ och sedan var dialogen igång. Ett härligt samtal där en längtan efter trygghet och tröst uttrycktes och jag fick på en kall perrong berätta om att Jesus bor i mitt hjärta, och att det är Jesus som ger mig trygghet och tröst. Jag fick berätta att Jesus letar efter oss och vill ha en relation med oss, han vill gå med oss och har dessutom lovat att leda våra steg. DS.

Blodbad i Frankrike. Massor av människor döda, skräck och rädsla lägger sig som ett lock över ett helt land och över hela Europa.
Frankrikes försök att skapa ett konfessionslöst samhälle visar sig nu leda till kaos.
Jag tror att vi måste stå upp för vad vi tror på, att vara otydliga och liberala kan leda till kaos.

(det här skrev jag på Facebook idag) Kanske sticker jag ut näsan lite långt, men jag ber att Gud skall visa sig för människor, så att vårt land, vårt Europa och vår värld kan bli upprättat.

Nu kommer oro och rädsla nära igen. Otäcka saker händer i Frankrike Smiley frown
Knäpp dina händer, bön gör skillnad. Gud har lovat att bevara sitt folk.
Makthavare och ledare i våra samhällen behöver allt beskydd de kan få.
”Be för Sverige, be med mig….” sjunger Simon Ådahl.

Jag har fått en enda fråga på det jag skrev för ett par dagar sedan. Frågan löd: -Hur menar du med att ”dö i mig själv”? Ja, vad menar vi egentligen när vi pratar om vår tro. Är det angeläget att vi delar våra funderingar om och kring tron ? Jag tror att det gör skillnad om vi vågar sätta ord på det vi känner, förväntar oss eller det vi helt enkelt inte orkar bära själva.

I söndags när kyrkoledare Lasse Svensson predikade i vår kyrka pratade han om ”hiss pitch” (elevator pitch för att använda samma språk rakt igenom) Det handlar om att på lika lång tid som det tar att åka ett par våningar i en hiss, lika lång tid skall det ta för dig och mig att klä vår tro i ord i mötet med andra människor. Kan vi ? Gör vi det ? Kanske behöver vi hjälpa varandra att komma igång ? Kanske kan vi tillsammans börja formulera en pitch.

Jag vill tro att det är meningen att vi som församling delar våra tankar och funderingar för att kunna växa, för att kunna ge evangeliet ett språk som håller även 2015. Uppmanar dig att vara med i dialogen. Hänvisar till Jesaia 6:8 (som förövrigt är dagens bibelord)

”och jag hörde Herrens röst, Han sade: Vem skall jag sända, vem vill vara våra budbärare, Jag svarade: Jag, sänd mig!!

nu skall jag börja snickra på min ”elevator pitch”

Anna-Karin

PS. här är inlägget jag skrev på församlingens blogg
Blogginlägg

Har precis avslutat en kurs om ”Kristendomen och Missionens historia” I tio veckor har vi läst om vad som hänt under typ 2000 år. Kursen har gått i en rasande fart, det handlar ju liksom inte bara om Sverige. Vi har på ett övergripande sätt försökt att skapa oss en uppfattning om vad som hänt på alla världens fronter. Asien, Afrika, Kina, Ryssland och Europa. Det går snabbt att konstatera att det aldrig varit lätt att leva som en kristen. Folkvandringar till följd av förföljelse, att leva gömd som kristen har förekommit på flera håll i vår värld under långa perioder, att kristna misshandlats och dömts till döden är också rena vardagen.

Att vara och leva som en kristen har kostat livet för många människor, vilket får mig att haja till. Skulle jag vara beredd att dö för min tro ? Snabbt och utan att tänka mig för så svarar jag, JA!, men efter 15 sekunder så har jag inget svar. Skulle det vara värt det ? Att dö för sin tro, skall det vara nödvändigt ?

Om vi säger såhär: behöver jag dö i mig själv för att Jesus skall kunna använda hela mig ? Behöver jag dö i mig själv, för att Jesus skall få det utrymme han behöver i mitt liv ? Skulle det kunna vara att dö för sin tro ? Är jag då beredd att lägga ner alla mina egna föreställningar framför Gud, så att han kan få allt det utrymme som han vill ha inom mig? Hissnande tanke, men kanske viktig. När jag börjar fundera på att lägga ner alla mina egna föreställningar framför Gud, så gör det ont. Förbaskat ont. Är det värt det ?

”Att lämna allt och följa mig, kan kosta dig ditt liv, men jag ger dig mycket mera….” Sången ljuder inom mig ” …..men jag ger dig mycket mera”

Att dö för sin tro – det låter farligt, men samtidigt lite spännande.

Guds välsignelse hälsar Anna-Karin 🙂