Anna-Karin

Mitt gudstjänstmaraton fortsätter.
Hittills i år har jag bara ”missat” två söndagsgudstjänster.
Det kanske låter lite präktigt, men det är ett nyårslöfte som jag faktiskt har lyckats hålla igång i drygt 30 veckor. Nu är det bara 20 veckor kvar…
Som Amerikanarna hade sagt ”30 down, 20 more to go”

Att gå på gudstjänst regelbundet är spännande. Att får följa kyrkoåret, att få reflektera över texterna och känna hur allt hänger samman. Det är trevligt att höra många olika tolkningar, det är intressant att se vilka människor som prioriterar gudstjänstlivet, det är också gott när man förstår att gudstjänsten påverkar mig och mitt liv.

De flesta gudstjänsterna har jag varit på i Fristads Missionskyrka, men jag har även varit i Hökerum, Ljurhalla, Nabben, Ekhagen, Solviken, Borgstena och på Hönö.

I morgon är rubriken Tro och liv.
Här kommer texterna som kyrkorna runt om i Sverige läser tillsammans.
Episteltexten är från Romarbrevet 7:14-25 och Evangelietexten är från Matteusevangeliet 21:28-31.

Vill uppmuntra dig att läsa dem, du behöver inte ta fram din bibel, du kan läsa dem här nu på direkten: Matteusevangeliet 21 och Romarbrevet 7.

I morgon tar jag min Bibel under armen och åker på Gudstjänst igen.

Idag eller i morgon skall det sändas ett radioprogram där jag är med.
Radio Full Gospel, Alingsås har varit i Fristad och gjort en intervju med mig. Det var Gun Vårhall och hennes man som besökte mig och riggade upp en liten inspelningsmaskin. Vi träffades i Fristads Missionskyrkas mysrum.

Det hela började med att jag var i Equmeniakyrkan i  Ljurhalla och predikade i början av sommaren. Gun tyckte att jag lät spännande och frågade mig om jag skulle kunna berätta i hennes radioprogram om min tro, mina studier och min längtan. Jag svarade JA ! på direkten.

Jag tänkte som jag alltid gör, ”Det här kan jag inte missa” och ”Det här skulle kunna vara den ingång jag får för att göra skillnad, och om Gud vill att jag skall vara där, så välsignar han”

Det känns både spännande och läskigt att lyssna på hur programmet blir, men oavsett det, så är radio ett väldigt spännande forum. Kanske än mer idag då det går att ladda ner och komma åt inspelningar i efterhand. Radio och kanske pod radio borde/måste/skulle kunna vara ett av vår tids största evangelisationskanaler.

Kanske är det radio man skall syssla med framöver…..

This is Anna-Karin Ryberg, your voice in the night.

”Good night America where ever you are”

Idag blev jag inlagd i en grupp i messenger som fick namnet ”Fyra vänner”.
Ett sätt att hålla vardagskontakten var anledningen. Vilket härligt initiativ. Jag blev så glad att jag nästan studsade runt. Tänk att ha vänner som önskar dela min vardag, vänner som funderar på hur jag har det och som gärna vill veta. Alla människor borde få ha ett sammanhang där de blir ”räknade med”.

För många människor är nog arbetsplatsen en av de ställen där de får synas och behövas. För andra människor är det föreningslivet som gör att de får verkställa sina eller andras ideér och få bekräftelse.

Till hösten skall jag läsa en kurs som heter ”Existentiell folkhälsa” och den handlar just precis om det här. Helheten som blir existentiell folkhälsa består av fysisk, psykisk, social och livsmiljörelaterade värden. När kursen är klar skall jag kunna göra utvärderande insatser för hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande existentiellt arbete.
Det ni, det kan bli nå´t det !

Nu åker jag till Solviken och fikar med mina vänner.

Anna-Karin Ryberg
blivande ”EXISTENTIELL COACH”

Att lyssna på Sommar i P1 hör sommaren till. Igår kväll lyssnade jag på Carola Häggkvist. Ett genomtänkt och välbalanserat program där hon verkligen tog chansen att vittna och sprida evangelium.

Blev uppmanad att lyssna på programmet för att ”inspireras till att bli en mer frimodigt kristen” och tala öppet om tro, andens ledning och meningen med livet.

Jag inspirerades verkligen och beundrar Carola för att hon gjorde ett så bra program.

Att berätta med egna ord om sin tro, om hur man kommit till tro och om hur livet med Jesus är borde vara de berättelser som vi alla berättade först av allt för alla andra.

Jag är så trött på att vi kristna måste försvara vår tro och på så sätt försöka linda in den i allt annat än klartext för att förhoppningsvis kunna leverera någonting.

Jag tror inte på det – jag tror att Carola har rätt, hon har alltid tackat gud och vittnat om sin tro på ett innerligt sätt, nästan barnsligt, precis som vi skall göra.

Vi behöver inte försvara oss, vi behöver inte försvara Gud – vi behöver inte kunna förklara vår tro i teologiska termer. Vår uppgift är att berätta det vi upplever och har upplevt, så att andra människor kan göra sina upplevelser av hur stor Gud är.

Det enda vi behöver göra är att räta på ryggen och stolt tala om att vi går med Gud !

TACK Carola !

Önskar Er alla en härlig midsommarafton.

Jag och Christin kommer att sjunga till ringdansen på sommargården Solviken idag kl 15.00. Där blir det lotterier, jordgubbstårta och musik.

Bilden är tagen för ett par år sedan och jag hoppas innerligt att jag kan ha den röda vackra dräkten på mig även idag.

Vädret är emot oss, men jag skall vänta in i det längsta för att se om det går att ha den på sig i ett par timmar.

Läser i Kyrkans Tidning (2016-06-23) om jämställdhet. Andelen kvinnor sjönk vid senaste kyrkovalet och oftast är det männen som fortfarande håller i ordförandeklubban.

Av denna artikel ser man att kyrkan, trots sina ideal om ”allas lika värde” verkligen inte ligger i framkant för att medvetet eller helt spontant kunna leva upp till idealet. Nej, istället får flera av oss vatten på vår kvarn gällande, att kyrkans maktkorridorer och hierarkiska strukturer är precis lika usla som i övriga samhället. Kanske kunde man tänka att den organisation som gemene man räknar med skall företräda godhet, sanning och rättvisa skulle titta lite närmare på hur stela, strama och arvodestyrda maktpositioner påverkar utveckling, innovation och samtidskontakt.

Kanske är det dags flytta på maktkåta politiker och ge utrymme för människor som har Jesus i sina hjärtan, ge utrymme för de människor som kan leda och styra organisationen med sanningen och rättvisans förtecken. Kanske kan den ”gyllene regeln” från Matt 7:12 få vara ledordet ”Allt vad ni vill att människor skall göra för Er, det skall ni också göra för dem”

Om kyrkan och de kristna skall kunna bära sitt uppdrag, vilket ges i missionsbefallningen i Matteus 28:16-20, (där står det klart och tydligt att uppdraget som de kristna bär är att: ”…gå därför ut och gör alla människor till lärljungar…” då måste människor som använder kyrkans komplicerade och knappt påverkbara struktur för att få egen vinning lämna plats för dem som vill sprida evangelium.

Pengar och makt gör ingenting bra med människan. Syftet med varför verksamhet bedrivs förvrängs och målbilden förskjuts från evangelium till att mäta tid, se på resultaten, effektivisera och omorganisera.

Antingen får vi som är medlemmar i Svenska kyrkan fortsätta nöja oss med en organisation där förtroendevalda politiker leder och visar vägen i hur och med vad kyrkan skall arbeta med och fortsätta dras med män som vill ha makt,

…eller så måste det börja om från början i hemförsamlingar som inte kräver organisation, strukturer och attester. Hemförsamlingar som fokuserar på ordet på honom som är a och o, början och slutet. Vi kanske skall rikta vår uppmärksamhet till honom som vill oss väl och som så innerligt önskar att vi endast i allt fokuserar på honom. Jesus Kristus vår Herre.

Har under några veckor haft en obehaglig känsla inom mig. Missmod, sorg, nedstämdhet. Det beror på att jag blivit uppsagd från mitt arbete och att jag inte riktigt greppar vad som händer här näst.

Trodde inte att jag skulle reagera så starkt, att jag skulle bli så arg, så ledsen och så påverkad. Nu vet jag att jag blev det.

Denna veckan känns det bättre, nu börjar jag komma tillrätta med känslan och jag måste bestämma mig för att gå vidare, börja leta efter nya möjligheter, nya vägar in i framtiden.

Jag tror och hoppas att det finns en plan för mig och att jag kommer få ”till det” igen med någonting som kan kännas meningsfullt.

Jag önskar att jag skall hitta en plats där hela jag kan brukas, där alla mina egenskaper och gåvor kan tas i anspråk. Det är min önskan och en stark känsla inom mig. Att få hamna på ”rätt” plats. Det borde kännas i maggropen när det, om det blir så.

Köpte mig en bok i helgen. Det var ett spontanköp. Magnus bjöd mig på eftermiddagskaffe på Ods bokcafé. Caféet serverar kaffe, har böcker att sälja och är också byns turistinformation. Böckerna som bjuds handlar om natur, kultur och historia. Det finns inga romaner men många biografier. Jag hittade en bok som hette ”det var en gång” om konsten att skriva sitt liv.

Det här är jag så sugen på. Har i många år sagt att jag vill skriva, att jag vill berätta och tala om vad jag tänker och känner. Nu kanske det blir verklighet. Boken är upplagd som en skrivarkurs, den har övningar och ger tips om hur och på vilket sätt man kan skriva.

Det här känns som en spännande uppgift för mig.

Den första övningen handlar om att man i tio minuter skall skriva precis bara det man kommer på. För att komma igång. Jag skall använda min blogg till detta, kanske kan jag  äntligen komma igång med att skriva….

Ofta känns livet lika enkelt som att sticka ”räta”. Ett invant mönster, en enkel upprepning, enkelt handhavande som går på ren rutin. Det är enkelt, helt enkelt.

Däremellan dyker det upp ”aviga”. Maskan som kräver lite mer tankekraft och lite mer fysisk handpåläggning. Att sticka aviga är inte svårt, men det är lite mer komplicerat på nå´t vis. Det hörs också på ordet, aviga, att det är lite mer trassligt, besvärligt och omedgörligt.

…men, vad blir det av bara aviga. Som det låter, avigt.

För att det skall kunna bli aviga, så måste det väl finnas räta. För att det skall bli ett mönster där aviga ingår måste man också sticka räta.

Just nu har det varit många ”aviga” i mitt mönster, längtar efter lite mer räta. Har ingen avsikt att undvika ”aviga” för att de är krångligare, men jag behöver ”räta” parallellt för att inte halka i diket.

Man skulle också kunna beskriva det jag vill säga såhär:
Tre steg fram, ett steg bak, fyra steg fram, ett steg bak och sådär håller det på…..

Jag fortsätter med mitt mönster, räta, räta, aviga, räta, räta aviga.

Sången snurrar i mitt huvud, texten rabblas om och om igen.
Orden blir ett svar, orden blir en bekräftelse till mig från Gud.

Kristus är framför mig bakom mig över mig och under mig
Kristus är med mig i mig runt omkring, Du bor i mig
Omger hela mig
Morgon, dag som natt
Kristus är framför mig bakom mig över mig och under mig
Kristus är med mig i mig, runt omkring Du bor i mig

Gud vill att jag skall förstå, han vill att jag skall lära mig hur han talar till mig. Gud talar hela tiden, det är bara jag som inte lärt att höra hans röst.

Min längtan och mitt mål är att lära mig höra och kanske också förstå vad han vill säga till andra genom mig. För att Gud rike på jorden skall kunna växa, måste jag ställa mig till förfogande och börja bära bud till andra människor. Det är så den här ekvationen fungerar. Vi som är lärljungar är Guds händer och fötter här på jorden vilket innebär att det är vi som också skall vara hans röst.

Herre tala, din tjänare lyssnar