I den bästa av världar är det menat att fred och demokrati skall råda.
Just nu har vår värld kommit lite ur balans, då varken fred eller demokrati verkar vara norm.
I somras lyssnade jag på ett inspirerande sommarprat av talmannen, Andreas Norlén. Han uppmanade människor att engagera sig, att bli en del av samhällsbygget och arbeta för demokrati och frihet.
Det kan låta stort och svårt att greppa, men vad vore vårt Fristad utan fotbollsförening, scouter och drillflickor? Vad hade det blivit om de demokratiska processerna inte valt nya styrelser, inte byggt ny idrottshall (Borgstena) och inte anordnat vinterläger för byns ungdomar? Jo, barn och ungdomar hade varken fått möjlighet till aktiviteter på veckodagar, helger eller lov.
Trots att det känns motigt med folkrörelse, trots all den idealitet den kräver och trots att attityden i samhället är hotfull för dom som står upp för sina åsikter (läs politiska) så behöver vi fortsätta lära unga människor hur processerna fungerar.
Vi som kan behöver träna människor i att lyssna på varandra, bygga idéer tillsammans och inte sätta jaget före laget. För att unga människor skall få lära sig spela och sjunga, så behövs både kyrkans lokaler och musikskolans personal.
Vi blir varandras förutsättningar och det är först då som tonerna från sången, What a wonderful World får vingar.