Gårdagens gudstjänst var sannerligen en utmaning. Inte själva gudstjänsten, men texten som predikades med rubriken ”Medmänniskan”.
Den gammaltestamentliga texten från 5 Mos 15: 7-11 uppmanar mig att öppna mina händer och låta den fattige låna så mycket som han behöver, att ge villigt utan att gräma sig över det jag ger för i detta skall Herren din Gud välsigna dig i allt du gör och allt du företar dig. Texten avslutas med orden ” Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land”.
I Romarbrevet 13:8-10 uppmanas vi i att inte stå i skuld till någon, utom i kärlek till varandra, ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen och i dagens tredje föreslagna text Matt 5:38-48 står det att vi skall vända andra kinden till och ge bort vår mantel om någon ber om vår skjorta samt gå två mil om någon vill tvinga mig att gå en mil.
När jag hör dessa texter blir jag bara så himla trött.
Jag skall öppna handen för min broder, jag skall inte stå i skuld till någon, jag skall vända andra kinden till, jag skall….
Visst, absolut, jag förstår att jag att inte skall belasta någon annan och stå i skuld, visst fattar jag att jag skall dela med mig och jag vet att jag inte skall slå tillbaka. Men var i hela himlens namn skall allt detta goda komma ifrån.
Jag har inte krafter att gå två mil, när min omgivning inte ens går en. Jag orkar inte hela tiden vara den som delar med sig av ideér, tankar, inspiration och pengar, när min omgivning inte gör likadant. Det känns faktiskt som uppochnerpåvändavärlden, det är verkligen inte logiskt.
Tro och förnuft hänger definitivt inte ihop, det vet jag. Men jag önskar så innerligt att Gud skulle boosta mig, så att jag inte behöver känna otillräcklighet, trötthet och uppgivenhet.
Jag vet att det inte hänger på mig, jag vet att kraften skall komma från Herren, jag vet att om jag närmar mig Herren, så skall han närma sig mig, men det känns ändå tungt.
Tungt att om och om igen önska att bänkarna i gudstjänstlokalen var fullsatta, tungt att om och om igen önska att de andliga gåvorna och kraften från den helige andes helande och upprättande kraft skulle falla just över det sammanhang som jag befinner mig i.
Jag är inte nöjd med hur dagens kristenhet fungerar. Jag är inte nöjd med att så många som kallar sig kristna bara är nöjda med det som är.
Det tar på mina krafter att gå runt och fundera på detta, det sänker mig och det är inte det jag vill, jag vill ju framåt !
Jag önskar att det som står i Bibeln skall bli verklighet och att kraften skall ge sig till känna i vårt samhälle, i min vardag och i min församling, för då kan jag gå två mil hur lätt som helst !
Idag ber jag att jag skall få känna uppmuntran i min tro så att jag får lust att gå.