En vanlig dag för någon, en extraordinär dag för någon annan.
Idag är det då äntligen dags för att inleda studentveckan. Vår dotter, Alice har planerat, fixat och trixat inför den här dagen i säkert ett halvår. Förberedelsena har hela tiden haft ett raster, ett om…
Nu är restriktionerna ändrade och det kan bli bal, det får vistas 50 personer i lokalen och det får vara 100 personer utomhus. Tack gode Gud.
Förstår att det är många som blivit snuvade på festligheterna och på det lilla extra.
Visst hade det löst sig ändå, visst hade det blivit väl, men….
Kanske ligger förväntningarna något för högt hos mig personligen,
men att se framåt, att planera och sedan få genomföra är viktigt för mig.
Det är livet liksom.
Jag har blivit besviken många gånger när det inte blivit som jag tänkt, men jag har inte lärt mig att inte ha förväntningar. Förväntningar är som en krydda i mitt liv.
Förstår att vi är olika, men jag älskar det här. (Kanske är dottern lite lik mig)
Äntligen är det torsdagen den 3 juni och vår älskade Alice skall gå på sin bal, med ljusblå, lång klänning, alldeles för höga skor, håret uppsatt i en enkel klämma. De egna lockarna skall vara med på bild för första gången i vuxen ålder.
Det här kommer bli bra, ett minne för livet, en festlig dag som jag är glad att jag kommer få vara med om.