Det är en skandal att det här ens skall behövas…
Journalisten Cicci Wallin skriver på sin blogg att Fredrik Virtanen har våldtagit henne. Hon berättar att hon gjort en polisanmälan som lades ner, och att hon inte längre orkar att se och höra allt som pågår och som HELA tiden tystas ner. Hennes blogg har vänt upp och ner på hela Sverige. Efter att Cicci Wallin publicerat detta börjar det skälva i vårt land. Både män och kvinnor pratar och berättar om upplevelser de fått bära, just för att andra människor trampat in i deras privata zon. Heja rop blandas med berättelser och rörelsen är igång. #metoo
Äntligen händer det någonting i denna fråga, frågan om de strukturella felaktigheterna som finns i hela vår värld, det patriarkala.
Vissa tycker att det blir häxjakt på männen, jag tycker att det är på tiden att vi slutar mata odjuren som tror att de äger och har makt bara för att de har snopp.
Jag tycker att det hög tid för att kvinnan får bestämma vad som tillhör henne och vad hon vill, men kanske är det viktigaste att inte fortsätta lägga ner polisutredningar och visa misstro när en människa berättar sin berättelse. Berättelsen har ganska naturligt två sidor, men den måste trots detta ALLTID tas tillvara. Det jag anser här, är att det inte kan fortsätta vara så att mannen tycks ha tolkningsföreträde i VAD som hänt. Kanske kan #metoo rörelsen göra att män äntligen börjar tänka – och det vore väl kanske inte så dumt.
För hur många berättelser har vi inte hört och läst om kvinnor som fått stå med skam, för att en man våldfört sig på henne. Hur många berättelser finns det inte om barn som är resultatet av makthandlingar, där kvinnan själv fått bära ansvaret för att mannen ”roat” sig lite, inte för att han ville, utan för att han kunde. Hur många kvinnor har inte tappat sin sexualitet för att styvpappan eller en ”bekant till familjen” krupit ner i det lilla barnets säng och viskat, – ”säg inte det här till någon – det här får vara vår lilla hemlighet”.
Nu är det hög tid att männen stoppar ner sina snoppar i sina egna byxor och håller kvar den för att hålla den där för lång tid framöver. Världens unga män behöver grundläggande undervisning i ämnet ”it takes two to tango”, tonen i skolans korridorer och på arbetsplatser behöver förändras radikalt. Kvinnan är inte någons ägodel – hon är definitivt inte till allmänt förfogande.
För mig handlar inte den här debatten om sexuella övergrepp, för mig handlar den här debatten om snedvriden makt. Jag har under mitt (hittills 28 åriga) yrkesliv träffat på fler män än jag kan räkna, som dundrat fram för att få synas, höras och för att få kred för sån´t som arbetslaget jobbat fram och strukturerat upp. Under det senaste året träffade jag ett helt gäng inom Svenska Kyrkan, som lovade, men som inte kunde hålla sina löften till mig, som anställd, bara för att deras karriär hängde på att strukturera om och visa resultat. Alltid har det varit män – män som varit och är kåta på makt.
Debatten #meetoo har pågått någon månad och många arbetsplatser skapar listor och gör upprop för att berättelser skall bli berättade. Berättelser av olika dignitet, gamla som nya. Vissa berättelser är redan preskriberade, dessa går inte att få någon rättvisa i, men det som hänt nyligen borde kunna få konsekvenser som gör att beteenden förändras.
Nu sträcker jag på mig och talar lite högre. Klart och tydligt berättar jag för både vår son och vår dotter att det är jag som bestämmer i frågan om vad jag vill, bör och ska – inte en blekfet man i medelåldern som är kåt på makt.
Bara så att ni vet !