Sitter ner med en kopp kaffe, funderar kring den texten som söndagens predikan skulle kunna handla om.
Texten är från Matteus 14:22-33
Texten kommer direkt efter att Jesus utfordrat 5 tusen män (förutom kvinnor och barn). Jesus befaller sina lärljungar att åka till andra sidan sjön, medan han själv skickade hem folket. När Jesus skickat hem folket går han själv upp på berget för att be. Jesus stannade på berget till det blev kväll.
Lärljungarna åker i sin båt, kämpar i motvind för att komma till andra sidan sjön. I gryningen ser de Jesus komma gående på vattnet och blir som vanligt förskräckta och överraskade. Med lugn röst talar Jesus till dem och förklarar att det ”bara är han” som kommer och att de inte behöver vara rädda. Petrus utmanar Jesus genom att själv önska sig kunna gå på vattnet – Jesus säger, kom ! och Petrus kliver ur båten och börjar gå. När Petrus börjar tänka på att det blåser, blir han rädd, släpper blicken på Jesus och börjar sjunka. Petrus ropar ”Herre, hjälp mig !” och genast sträcker Jesus ut sin hand och griper tag i honom. Jesus kallar Petrus för trossvag och frågar honom varför han tvivlade.
Lärljungarna faller ödmjuka ner i båten och konstaterar att mannen är Guds son.
Nu skall jag tänka ut någonting klokt att säga kring denna berättelse.
Rubriken för söndagen är ”Jesus är vårt hopp”
”Tänk, tänk, tänk” som Nalle Puh sa !
