När vi kämpar är det svårt att hitta glädje.
När vi kämpar är det svårt att dela med sig av evangelium.
Men också när vi kämpar finns Gud där, jag är inte så säker på att han tycker om det han ser och hör, men jag är säker på att han vill vara en del av min frustration.
Jag får komma med mina ord, mina tårar och mina frågetecken till honom, jag får lägga alla ekvationer som jag inte kan lösa i hans hand. Jag känner mig också tvungen att göra det svåraste av det svåra, lägga ner alla mina föreställningar inför honom. Alla mina egna planer, mina egna drömmar och mina egna visioner. Allt det där som är mitt, mitt innersta. Gud vill att jag lägger det inför honom, för att han skall få börja plocka upp bitarna och lägga hela mitt pussel. – det gör så ont, det gör så förbaskat ont. Jag känner mig naken och rädd.
”så står jag här……trasig inför dig och allt jag har är löftet som du gav, om att aldrig överge om att alltid ta emot, när jag faller, för jag faller!
När jag lyssnat på låten ett par gånger kan jag le igen, hoppet återvänder och jag låter leendet komma, ett leende som står för tacksamhet, tacksamhet av att vara buren, tacksamhet att få tillhöra alltings skapare och tacksam över att inte vara själv i alla svåra beslut och knepiga vägskäl.
#livetmedgudärenbergochdalbana
