Läser idag från Romarbrevet 5:1-11 och funderar lite extra kring denna text. Eftersom jag själv under flera år brottats med att krafterna inte riktigt räcker till och att jag fått slå av på takten i många omgångar, så kom denna text mig nära.
I vers 3 står det att ”vi är stolta över våra lidanden” för att vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthållighet skapar fasthet och fasthet skapar hopp.
Denna kedjereaktion på våra egna lidanden ger oss med andra ord hopp om att Gud inte sviker oss och att hans kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom den heliga anden.
Då finns det nog en mening med att ha det jobbigt, då kan vi se räddaren än tydligare än om allt i livet är går som en dans.
Kanske är det nöd som världen behöver för att se Kristus.
Det finns mycket att fundera på en dag som denna…
