Små Rum

Idag lyssnade jag på en låt med Lisa Nilsson som heter, Små rum. Det är en slående beskrivning av livet.

”Jag går igenom mig själv
Jag går igenom
De olika sidor som bor i mig
Och alla har de en färg, ett namn”

”Jag går igenom små rum
Och alla speglar de
Olika sidor av samma sak
Jag går igenom små rum i mig”

Funderar, vänder, vrider. Börjar om. Funderar, vänder, vrider. Hör inget svar, ser ingen öppning, ser inte riktningen bakom krönet. Frustration blandas med tacksamhet. Finns inget att klaga på, trots det känns det snårigt. Vem lyssnar, vem bryr sig? Är det så att allt speglar olika sidor av samma sak. På sista raden finns ett frågetecken, kan det verkligen vara sista raden, ett frågetecken. Nej, det finns ingen möjlighet.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *