Richard, Greta och Sebastian – mina vardagshjältar!


Sätter hackan i jorden, drar försiktigt för att inte skada det som finns därunder. Varsamt plockar jag upp vackra potatisar i olika storlekar och former. Tidigt i våras var åkern brun och slät, när potatisarna var satta i jorden i slutet av april, bildades det fåror. I vackra rader har den gröna blasten vuxit hela sommaren, vajat för vinden, blommat för att till sist vissna ner och ge klartecken till skörd. 

Vi bor sådär romantiskt, lite ute på landsbygden fast ändå nära till stan. Familjen äger en liten gård där det funnits djur och odlingar i många generationer. Gården har öppna marker och skog, allt för att kunna försörja en eller flera familjer. Den lilla gården har potential, men den är för tillfället tyvärr reducerad till boplats och på några av de små åkrarna växer det buskar och små träd om vartannat.  

För åtta år sedan började vår grabb, Richard, som 12 åring odla upp en nästan bortglömd åkerbit. Han tog ner sly, kopplade en jordfräs bakom traktorn, plöjde och harvade för att kunna börja odla potatis. Om några veckor räknar han med att skörda för sjunde gången och prognosen säger, minst ett par ton. 

Hans iver och driv imponerar, men med jämna mellanrum får han frågan om, varför besväret?, när det går att köpa potatis i en påse i affären. 

Jag förespråkar småbruk. Jag tror nämligen att människan mår gott av den naturliga friskvård som uppstår i kontakten med naturen och djuren. Att livsstilen medför ödmjukhet är bara en positiv bieffekt. När jag umgås med åker och mark kan jag helt avslappnat förhålla mig till att jag varken kan prestera fram morötter eller rädisor. 

I sommar har jag följt tre hjältar. Richard, Greta och Sebastian.
Richard, som precis börjat sin yrkesbana och som i sin profession odlar och skördar. Greta Thunberg, som inspirerar mig att bli mer aktiv kring miljöfrågorna, som hjälper mig att våga ta ansvar för konsekvenser och som får mig att tänka tanken på att förändra mina invanda beteenden. Och så Sebastian Stakset. Killen som vittnar för hela Svenska folket om hur han fått möta Jesus. Rapparen från Stockholm vars ögon glittrar när han i TV talar och pratsjunger om hur han gått från mörker till ljus, mött Jesus och äntligen känner sig fri. Sebastian som i sommar åkt runt på flera platser i vårt land, rest ett stort tält och bjudit in människor till att få reda på vem Jesus är och vad han vill och kan göra i varje människas liv. Sebastian hjälper mig att våga berätta för andra att jag också lever i relation med Jesus. Mitt hjärta gör en frivolt och jag ler.

Richards, Gretas och Sebastians berättelser bryts i samma prisma.
De tar alla ansvar för framtiden, och de inspirerar andra att vilja vara med.
Alla tre ser att vi ingår i något större, och de vill uppmuntra till att fler skall tänka större än bara på jag, mig och mitt.
Trion sprider hopp till en värld som är vilsen, och de utmanar oss att stå upp för det vi tror på. 

Jag lägger de vackra potatisarna i min lilla hink, hänger tillbaka hackan i grenen på äppelträdet. Går genom daggvått gräs i mina färgglada gummistövlar. Jag känner stor tacksamhet till livet, men framförallt till Gud. 

Bön: 
TACK Gud att du skapat allt och alla,
TACK Gud att du genom andra människor vill inspirera oss att följa.
TACK Gud att du är vägen, sanningen och livet.
TACK Gud för att du uppenbarar för oss vem du verkligen är.
AMEN 

Anna-Karin Ryberg 
Gingri, Bräckås 
#pastorannakarin 
@akryberg
www.akryberg.se

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *